22:25

Har inte skrivit sen januari, vilket är helt sinnessjukt. Låt gå för att jag sen typ 10 års ålder har känt att tiden går fortare och fortare för varje år, men den här terminen har varit helt galen. Det började med att David och jag en trevlig dag fick sittplatser på Sweco, och förvirrade som vi var kom vi inte på något smartare än att säga "Jag tar tvärkraften, så kan väl du ta momentet" och så satte vi i hörlurarna och började koda. Tre dagar senare hade vi nästan 20 sidor Matlab och ungefär så har det rullat på. Vi hade en svacka i mars när vår modell vägrade samarbeta i över tre veckor, och så var det en förmiddag häromveckan när vi upptäckte ett jätteenormt superfel, men utöver det så har det gått förvånansvärt bra. Det finns inget bättre än att jobba med något intressant, kul, där man bestämmer själv och dessutom göra det med sin work-husband. Fan vad vi har skrattat den här terminen. Vi har på något sätt nästan 200 sidor rapport, men det jag kommer ihåg av att ha jobbat är David och jag som sjunger till Enrique Inglesias, hittar lappar som kollegorna på Sweco lämnat i "exjobbsrummet", de ändlösa fikan, vinet på senaste AW;n som gjorde att vi knappt tog oss uppför trapporna för att hämta våra grejer. Utöver det... Den här terminen har varit helt otrolig. Jag har börjat dansa salsa (jag suger fortfarande, men det är så jävla roligt), jag åkte till Ungern och Ryssland, jag hade en helt FANTASTISK födelsedagsfest (där alla jag tyckte om från Stockholm, Uppsala och Norrköping kom och hade den bästa förfesten någonsin och toppade det med att gå ut och dansa tills fötterna inte bar oss) hade besök av Saina, hade besök av min syster och kusin (och passade på att ordna en grill där David och jag återigen blev helt perfekt fulla och imponerade med världens töntigaste spellista och världens bästa dance moves), jag var med på TV, lyckades till och med få till en tjejutgång (det är ett jäkla projekt när man pluggar till ingenjör) och till sist... Till sist fick jag jobb. Det innebär att slippa skriva personliga brev, slippa oroa sig för ekonomin, men framförallt, det som får mig att hålla hakan lite högre, så innebär det att jag har ett papper där det står "Yrkestitel: Brokonstruktör". Jag som tvivlade på att jag skulle ta mig igenom den första terminen med algebran och envariablen. Brokonstruktör. Nu ska vi bara redovisa exjobbet, förhoppningsvis bli godkända utan alltför smärtsamma kommentarer, och få våra elever till gymnasiet. De små monstren förtjänar ett eget inlägg. Herre min GUD vad de kan driva mig till vansinne, men de kan också gå från 12 F till inga, från att inte palla plugga mer än till bilmekaniker till att sista stund ändra valet till NV för att "Visst måste man gå det om man vill bli läkare?". Jag har velat ge upp vissa dagar, men jag har också kunnat ge mitt ord till vakter på Tele2Arena att "Mina får sitta kvar på läktaren. Jag garanterar för dem" när andra läxhjälpsgrupper kaosade. De där ungarna alltså. De upphör inte att förvåna mig. Jag har hört att "Så som nyårsnatten blir, så kommer hela året att bli. Jag vet inte hur det ser ut framöver, men den här sista skolterminen har varit oförglömlig.

Kommentera här: