Jag började skriva denna blogg samtidigt som jag började på KTH. Tror att det enda jag gjorde i början var att klaga på hur nytt allt var, hur svårt och hur lite jag trivdes. Det kändes som att de fem år jag hade framför mig skulle vara i en evighet, men här står jag, fem år senare, men min master examensarbete färdigt, inlämnat och redovisat. Idag höll vi en redovisning inför en mer än fullsatt sal på Sweco, vi hade t.o.m. folk på videolänk från Göteborg. Det var det mest nervösa jag varit inför en presentation, men som det team vi är satte vi igång och berättade om allt vi gjort och fick sedan stå till svars, och till min stora lättnad och glädje fick vi frågor som vi kunde besvara. Allt som allt gick det fantastiskt bra. Lite småfix och spring på kontoret återstod, men till sist packade vi ihop våra grejer och gick ut. Helt otroligt hur fort tiden har gått! Känns som igår som vi gick dit till det första mötet, och nu är vi helt klara! De orangea rummet kan återgå till att bli ett grupprum istället för att tjänstgöra som exjobbsrummet.

 

Hela tiden det tog oss att promenera till Mälarpaviljongen gick vi och undrade om det kunde vara sant - är vi ingenjörer nu?

 

Sen småfirade vi med att dricka vin, skåla för allt från våra kontorskamrater till "gilipolleses" träffa resten av ny- och soon-to-be- examinerade kamrater, äta alldeles för mycket och snacka framtiden. Vidden av den här dagen har inte riktigt slagit mig än, men det är väl som min morbror sa en gång: " Det här är en sådan dag där det verkar som att ingenting har hänt, men allteftersom tiden passerar kommer den verka större och större".

 

Jag avslutar med en citat av den serbiska författaren och Nobelpristagaren, Ivo Andrić (fritt översatt av undertecknad)

 

"Av allt som människan med sin livskraft bygger upp, finns det enligt mig inget som är bättre och mer värdefullt än broar. De är viktigare än hus, mer heliga och allmänna än tempel. Allas och jämlika mot alla, användbara, alltid meningsfullt byggda på ställen där majoriteten av mänskliga behov korsas, de är mer hållbara än andra byggnationer och används inte till något hemligt eller ondskefullt"

 

"Od svega što čovek u životnom nagonu podiže i gradi, ništa nije u mojim očima bolje i vrednije od mostova. Oni su važniji od kuća, svetiji, opštiji od hramova. Svačiji i prema svakom jednaki, korisni, podignuti uvek smisleno, na mestu na kome se ukrštava najveći broj ljudskih potreba, istrajniji su od drugih gradjevina i ne služe ničem što je tajno i zlo."

 

 

Puss på alla

Maša Nikolić, civilingenjör