Så himla himla stolt över mig själv. Jag må fortfarande kämpa med att få kläm på pluggandet i det spanska skolsystemet, men snacka om att jag har kommit in i festtempot. Igår dansade vi till kl 5 på morgonen och det var den bästa festen på riktigt riktigt länge. Musiken, ljuset, sällskapet - allt klaffade (förutom att min kompis blev bestluen på sin telefon...). Men det sjukaste är att jag idag går upp 9 på morgonen, pigg som vanligt, fixar matsäck, åker till skolan och "pluggar" (det är faktiskt inte mitt fel att min lärare inte har lagt upp uppgifterna) och planen är att sedan åka till stranden, lägga mig och sätta tänderna i pastasalladen och Jan Guillous bok som min mor hade med sig. Det finns faktiskt ingen som kan välja en bok som min mamma kan. Hon är kvinnan som har tvingat mig att börja på några av de bästa bokserier jag vet, bland annat Harry Potter och Brobyggarna. Hvala mama!

 

Och känslan inför tentapluggandet börja röra sig från "katastrofalt" till "fan det här borde jag klara, skulle bara börjat läsa tidigare..." vilket inte är bra, men definitivt en förbättring. Mina flatmates har börjat städa upp efter sig, jag och Saina pusslar med tentor, fester och resor och Helena (och kanske Kathy, Lisa?) kommer snart. Det börjar ljusna!

 

Och som jag skrev till mina bästa KTH-tjejer: Fuck betongen, den här upplevelsen är värd all extra plugg. Vad spelar det för roll att jag snittar 11 timmar per dag i skolan när man hux flux bestämmer sig för att resa till Madrid över helgen?

 

Och så äntligen: Bildeeeeer (inte så många vilket beror på att det är omöjligt att koppla ihop min Apple dator med min Windows telefon)

Puzz på alla!! Nu ska jag läsa om virtuellt arbete av alla saker man kan göra på en solig söndag