Livet här har stabiliserat sig något. Jag har landat i någon sorts ny trygghet på skolan. Att det har gått såhär fort har jag ingen förklaring på. Men faktum är att jag vet exakt vem jag ska sitta och fnissa med på föreläsningarna, var vi möts för lunch och att det finns folk att whatsappa, ett och annat internskämt och till och med behov av ett hemligt språk. Å sidan alla fester, resor och medelhavsklimatet, men det finns inget bättre sätt att känna att all extra jobb är värd mödan än att få spanska vänner att vika sig av skratt när jag visar vad mina svordomskunskaper i deras modermål går för. Fan vad jag trivs. 

 

Just nu sitter jag i biblioteket i "det lila huset" bland alla mina stackars klasskompisar som pluggar till stålexamen och har avslutat mördande tråkig plugg i vattenresurser. Jag har ingen aning hur det går för mig här, trots två tentor och två tusen inlämningar, men på något sätt... det berör mig inte. Inte så att jag inte bryr mig. Jag gör det, och jag pluggar (åtminstånde i antalet timmar) som jag aldrig gjort förr, och jag planerar alla fester och liknande runt skolan. Men. Det gör mig inte nedslagen och deprimerad som det skulle gjort i Sverige. Inte för att plugget har blivit oviktigt. Utan för att det inte är det viktigaste. Och det har det aldrig varit heller, men det säger vi alla och så gråter vi ändå och känner oss dåliga när vi gör en dålig tenta. Och när någon säger "det är bara en tenta" så tror man inte riktigt på det. För mig... Det är som att någon har väckt mig. Jag ser mig inte som summan av mina resultat. Jag tänker inte sluta kämpa och göra mitt allra bästa för att uppnå höga resultat. Men min självkänsla ska inte kunna mätas med antalet poäng på tentan. Ibland känns det som att jag åkte till den här främande staden och av alla människor träffade mig själv. 

 

Okej, nog med skriftlig och över till grafisk egoism. Har kommit på att jag kan föra över bilder till datorn genom att maila dem till mig själv! Smart va? 

Figur 8: Jag och min spanska bästis

 

 

Puzz på alla. Klockan är nästan 7 och jag har ett möte. Ciao