Livet är präglat av skolan, jobbet och återigen, träning!

 

Skolan: Vi håller på och räknar ihjäl oss på byggkonstruktionsläran (balkar i all sin glans som envisas med att bli belsatade på alltmer komplicerade sätt) samt blir alltmer arga över administrationen i kexet (de envisas med att boka datasalar med typ 8 datorer till en klass med nästan 70 studenter). Det värsta med skolan är trots allt B-huset. B-huset är byggvetenskapshuset på KTH som utformades av en arkitetkt som hade något emot naturligt ljus. För att undvika det designade han ett hus med så få fönster som mänskligt möjligt. Ovan nämnda datorsal, projekthallen, har inga fönster. Överhuvudtaget. Det låter kanske inte märkvärdigt, men det är otroligt deprimerande. Jag blir ledsen av att tänka på att vara där.

 

Jobbet: Trivs mer och mer. Det kan rädda hela dagen när jag ser de sitta helt tysta och jobba. Eller när de efter klockan 7 får jobba tillsammans. Det bästa stämningen är när det sitter 4-5 grupper av elever, och man går runt och kontrollerar så de pratar om skolarbete - och så gör de det! De sitter och tjafsar om destillering, vad riksdagen egentligen gör och skäller på varandra i stil med "kom igen, vi läste precis det här". Det här är den bästa jobbet jag haft.

 

Och träning. Jag fattar inte att det har tagit mig så lång tid att spy ut pengarna och köpa ett gymkort. Bara tanken på att jag har ett träningspass inbokat eller att jag kan ta min väska och gå till gymmet gör mig glad. Och jag har skrivit om det förut, men jag säger det igen. Ju mer man gör, ju fler grejer man försöker hinna med under veckan, desto mer har man energi till. 

 

I helgen var jag i Västerås. Det slog mig idag hur enkelt det är att ha roligt. Kathy, jag och Jossan fikade på Kalles, gick runt och tittade på böcker, jag och Masse hittade ett nytt mysigt café, åt lunch, kollade på dokumentär om Einstain - så enkla saker som kan förvandla en grå och småkall februarihelg till ett par semsterliknande dagar. Bevis bifogas nedan. Puss