Idag hade vi information om masterprogram vi kan välja. Jag var på Hus och anläggning, Trafikteknik och Miljö- och vattenteknik. De var jätteintressanta, och jag har en ganska klar idé om vad jag ska välja. Men någonstans under eftermiddagen slog det mig att samtidigt som vi hör från alla håll hur stor brist det är på ingenjörer inom byggbranchen, hur bra vi har valt, hur mycket jobb som finns, tjatar de ihjäl oss om att skaffa praktik, fjäska för folk på arbetsmarknadsdagar, mingla, skaffa kontakter och så började jag tänka på mitt CV vilket är (efter Skype) min största ångestkälla. Så jag kom hem sur och kollade igenom mitt CV och blev ännu surare. 

 

Då fick jag ett infall, och ringde och bokade ett Zumbapass. Tänkte att jag, för första gången, kan gå på ett danspass själv. (Parantes: jag har inga problem med att boxas med killar som är dubbelt så långa som jag. Men dansa bland tjejer som är smalare och snyggare än mig.... Läskigt). Kom in dit, satt och kände mig akward, men sen när vi började försvann all nervositet. Killen som ledde passet var sjukt duktig, och det var så roligt, och tydligen var jag bra! Han som ledde passet frågade mig efteråt om jag dansat förut (det ser ut som hip hop eller hur?). Sjukt.Glad.Tjej.

 

Som grädden på moset kom jag hem och fann en festinbjudan och lagade god mat för två dagar. Ibland leker livet