Vi är i mitten av augusti, jag börjar inte skolan förrän om nästan två veckor och springer fortfarande runt i shorts och klänningar. Ändå börjar det kännas som höst i kroppen. Små saker, som att jag behöver en filt när jag sitter ute på morgonen, tillsammans med de lite större, som att skolorna börjar, är tecken på att mitt låånga sommarlov börjar lida mot sitt slut. Men vilket sommarlov det har varit!

 

Slutet av maj och juni präglades av mitt jobb på PEAB, exeptionellt bra väder för att vara Svergie och glass, dag ut och dag in, glass. Det var också tiden då jag mest uppskattade lovet eftersom skolan var så nära. Och månaden med flera långhelger, då det känns som vi började varje dag i trädgården hemma med kaffe och prat.

 

Juli började jag på Vattefall, dock endast två veckor, med det tog inte ens en förmiddag att inse att kontorsjobb är det bästa. Vardagar med min syster i Sumpan, Rissne, och det finaste sommarStockholm hade att erbjuda. Juli är också tiden då jag långsamt glömmer bort både att jag har gått eller att jag behöver återvända till skolan och liksom kommer in i den för långledighet typiska segheten ungefär samtidigt som jobbet tar slut. Efter en vecka åker jag till Seriben.

 

Serbien var morgonkaffe-ta det lugnt över dagen-gå ut på stan på kvällen-tiden. Hänga hos farfar och läsa, äta persikor plockade direkt från träden och ungefär en liter yoghurt till varje måltid. Varje måltid, det vill säga varje morgon och kväll. Vi slutade i princip äta över dagen på grund av värmen. Min kusin tog med mig när hon och flera andra psykologistudenter skulle träffas och vara i en by ett par dagar. Jag följde med efter en försäkran om att det inte skulle utföras några psyktester på mig, åt jättegod mat (trerätters till varje måltid + gratis kaffe närhelst man kände för det) och åkte till en aqua park, vilket är typ som äventyrsbad fast utomhus och mycket större. Det var galet.

 

När vi kom tillbaka hade augusti börjat och vi hade en vecka innan det var dags att bege sig ner till Göteborg och flytta in min syster. Lägenheten ligger en bit utanför stan i ett otroligt fint och invandrartätt område som Sverigedemokratena skulle behöva besöka. Den var fin när den var tom och när vi fått in alla möbler som lilla NV nörden har valt var den som tagen ur en tidning. Jag stannade kvar en dag extra för att umgås och hjälpa till att reda ut Göteborgs galna kollektivtrafiksystem, men efter det var det mot Västerås för mig och Göteborgs universitet för henne.

 

På den här sidan av hennes flytt känns min egen skolstart mycket närmare och mycket mer acceptabel. Trots att jag får ont i magen av att se mitt schema (äckliga mekanikkurser kompletterade med en kvällskurs i spanska som jag bara har mig själv att skylla för) känns det lite lockande att komma till min egen lägenhet igen, städa och göra det fint, fylla kyskåpet med maten jag har köpt, organisera mina böcker, pärmar och annat. Och så har jag en kryssning till Finland att se fram emot, som avslutning på vad som har varit en av mina längsta och mest händelsefulla lov.