Sjukt lång vecka, ändå försvann söndagen också. Min hals börjar ge sig till känna och det tycker inte jag att den ska göra, så jag knarkar te med honung.

 

I torsdags var jag på ett möte om volontärresor. Det var väldigt inspirerande, och riktigt riktigt bra. Dock reagerade jag på en grej, och det var att de bland alla positiva saker med volontärresor pratade om andra kultrer och värderingar. De visade också en film, som var väldgt ärlig, de tog upp både bra och dåliga saker och en tjej berättade att hon volonterade på en skola och läraren där hade sagt "Du måste slå barnen, de blir inte tysta annars" och hon tyckte att det var jobbigt och ville inte göra det. När filmen var klar började några föräldrar som var på mötet fråga vad man kunde göra för att få dessa lärare att ändra sig och jag började undra om "möten med nya kulturer och värderingar" betyder "få andra kulturer att anta våra värderingar". Så jag räckte också upp handen och frågade vad vi som 20-åringar som åker dit en månad har för rätt att tala om för de hur de ska göra sitt jobb. Folk kollade på mig som att jag var en galning, men han som höll i mötet sa att det var en bra fråga och svarade (tyckte jag) väldigt korrekt om att man alltid kan prata och att man inte ska göra det i början kanske, men det är okej att säga att man själv känner sig obekväm med något och kanske föreslå en annan metod. Jag tyckte att det var ett bra svar, men det känns fortfarande lite dubbelmoraligt. Jag menar, vi säger att folk som kommer hir ska anpassa sig efter "vår" kultur, men när vi åker dit ska vi inte anpassa oss efter deras. Vi säger att vi åker för att få ny perspektiv på saker och ting, lära oss nya saker, men när vi konfronteras med något som går emot hur vi tycker världen ska vara tar det stopp.

 

Ska inte fördjupa mig i det, men vill berätta om en annan grej som hände. Jag var på väg hem efter mötet, och när jag står och väntar på tunnelbanan kommer en tiggare fram till mig och undrar om jag har en krona. Jag säger nej och han går iväg. Jag står kvar och tänker igenom kvällen: Jag är på veg hem från ett möte om hur jag vill åka hundratals kilometer bort, betala en massa pengar, för att "hjälpa någon". Men när det kostar mig en krona att hjälpa någon i samma stad, säger jag automatiskt nej.

 

 

Så jag går efter mannen och ger honom en krona. "Jag hittade en" ljuger jag. Han ler tandlöst. "Tack så mycket. Ha en bra kväll" As easy as that.