Vaknade på söndagmorgon helt deprimerad över att helgen "snart" är slut. Så jag satte på den tjuriga minen och åt tjurig musli med tjurig yoghurt och läste tidningen. Tjurigt. Sen kom pappa ner och vi började prata, slutade med att vi hade en matteförmiddag och jag börjar tro att jag kanske inte är totalt puckad i huvudet. Sen fortsatte räknestugan hemma med att min syster behövde hjälp med fysik. Min pappa skulle demonstrera komposanter för henne. Så han hämtade vågen, sen fick jag ställa mig på den. Då började han lyfta den, och visade att vågen visade mindra när min massa inte var riktad rakt ner utan delades upp i komposanter. Sen retade de mig för jag gått upp i vikt :(

Så på eftermiddagen när Masse åkte på sin träning och mamma frågade om jag ville följa med på Zumba sa jag ja. Det är min mamma och några kvinnor till som dansar loss i serbiska klubben tre gånger i veckan. Jag kände mig som en boxninges-svikare, men vad ska jag göra, måste röra på mig. När vi kom dit så hade de något möte, fast det är bokat för Zumba. Men mamma min går in och fixar biffen. Det är fan respekt att få 5 serbiska män (och kvinnor) att sätta sig i barnens lekrum så vi kan dansa Zumba. Det är min mamma ;) Zumba är för övrigt ganska roligt, och om jag hade tyngre vikter skulle det vara hyfsad träning. Men någonstans är det inte samma sak utan någon som skriker "TEMPO NIKOLIC!!" och och utan att få slå något (eller någon). Men men, man tag vad man haver.

På kvällen satt hela familjen tllsammans, drack glögg och dog av garv åt vilka tjockisar vi är och min pappas revolutionära sätt att öppna dörrar med kortläsare. Hysteriskt. Nu har jag packat färdigt och ligger i sängen med datorn i knät och indisk musik i hörlurarna. Jag har alltid tyckt att öst är intressant, specielt Indien, dess musik, språk, kläder, allt. Och nu råkar ju min pojkvän ha bott i Pakistan och eftersom han också gillar indiska filmer och musik och har lätt för språk, så passade han väl på och lärde sig urdu (vilket man tydligen pratar i norra Indien så vitt jag förstår saken). Så via honom har jag hittat massa indisk musik att lyssna på och filmer att se. Mycket nyttigt och bra. Jag vill skryta om grabben min för jag tycker det är jävligt coolt att kunna så många språk som han kan (prata engelska med brittisk uttal...) och känna sig hemma i typ 4 länder (där en av dem är England....). Det är något vi invandrare får som människor som alltid bor i samma land aldrig kan få (på gott och ont, många flyttar av jobbiga skäl), att känna sig hemma i fler kulturer, det är verkligen stort. Ibland tänker jag på hur mycket man skulle kunna lära sig om världen om man bara lärde känna människorna omkring sig... Så ikväll länkar jag en indisk kärlekslåt som jag lyssnat på i en halvtimme nu. Så skön den är. Tack Masse, and godnatt gott folk <3